Traducción Julio César Soler Baró, @ElJull
Redactor de la revista Misceláneas de Cuba
 |
| En la foto: Aron Modig |
Y finalmente pudo declarar Aron Modig. Tras una semana de encierro, permitió el régimen cubano al presidente de las Juventudes Democratacristianas Suecas, hablar con los periodistas.
Modig ha sido mantenido en aislamiento desde que se viera implicado en el choque automovilístico que le costase la vida al activista prodemocrático cubano Oswaldo Payá y a su colega Harold Cepero. Los detalles del hecho han sido contradictorios. El régimen asegura que todo fue producto de violaciones del tráfico, mientras que la hija de Payá, Rosa María Payá afirma que el auto fue perseguido obligándole fuera de la carretera. Con anterioridad Oswaldo Payá había recibido varias amenazas de muerte e indica la familia que este había sido víctima de un ataque parecido con un auto dos semanas antes del actual accidente.
Modig resultó herido de levedad y pudo pronto abandonar el hospital, pero desde el pasado jueves estuvo ilocalizable en las oficinas de las autoridades migratorias cubanas en la Habana. La explicación oficial es que debía “mantenérsele a mano” para las investigaciones criminalísticas en curso.
Pero ayer en la noche, hora de Suecia, el régimen organizó una conferencia de prensa con Modig y también con el conductor del auto, el joven político español Ángel Carromero del gobernante Partido Popular. Modig repitió lo que con anterioridad los medios informativos estatales habían venido asegurando que él había dicho: que él dormía cuando de pronto despertó a consecuencia de un fuerte frenazo, antes quedar inconsciente como resultado del choque. Él niega también la existencia de un auto que les obligase fuera de la carretera. La cual Carromero reafirma. Después de la conferencia de prensa fue también conocido que Aron Modig sería liberado de su encierro, que se le permitiría ir a la embajada sueca y desde ahí luego preparar su viaje de regreso a Suecia.
Los accidentes ciertamente ocurren, y todas las rarezas no son conspiraciones políticas. Pero el que Aron Modig haya sido aislado desde el jueves, sin posibilidades reunirse con el personal consular ni con representantes de la prensa, aunque solo se indicara su condición de medio testigo, medio pasajero dormido, despierta sospechas sobre la manera en que las autoridades cubanas han manejado el asunto. ¿Por qué el régimen se mantuvo silencioso durante varios días tratándose de un disidente bien conocido si no tenía nada que ocultar, para de pronto abrirse en una invitación a conferencia de prensa?
Nunca existieron razones de peso para una detención ya que el sueco no era sospechoso de crimen alguno. En un estado de derecho al testigo de un accidente automovilístico no se le priva de su libertad, a no ser que se estime que el mismo necesita protección. Lo cual tampoco son las razones dadas por el régimen cubano.
Seguramente ninguno de los dos podrá hablar libremente sobre los hechos antes de que ambos se encuentren seguros cada uno en sus respectivos países. El que Carromero será enjuiciado es creible, y si es condenado y encarcelado esto puede tomar años.
Los hechos señalan una vez más la insostenible situación imperante en Cuba. Limitado el derecho a la libre expresión, fuerte control estatal, poquísima libertad. Ojalá la muerte de Payá y Cepero haya sido solo un lamentable accidente. La alternativa es muchísimo peor.
Så fick Aron Modig äntligen komma till tals. Efter mer än en veckas tystnad tillät den kubanske regimen den svenska ordföranden för kristdemokratisk ungdom att prata med journalister.
Modig har hållits isolerad sedan han var med om den bilkrasch som orsakade den kubanske demokratiaktivisten Oswaldo Payá och hans kollega Harold Ceperos död. Uppgifterna har gått isär om händelseförloppet. Regimen har hävdat vårdslöshet i trafik, medan Payás dotter Rosa María Payá uppgett att bilen blivit förföljd och tvingad av vägen. Oswaldo Payá hade tidigare mottagit flera dödshot och uppges enligt familjen ha utsatts för en liknande attack med bil två veckor innan den aktuella olyckan.
Modig skadades lindrigt och fick relativt snabbt lämna sjukhuset, men har sedan i torsdags varit onåbar på den kubanska migrationsmyndigheten i Havanna. Den officiella förklaringen har varit att han ska ”finnas till hands” för den pågående brottsutredningen.
Men i går kväll, svensk tid, bjöd regimen in till presskonferens med både Modig och föraren i bilen, den spanske ungdomspolitikern Angel Carromaro från regeringspartiet Partido Popular. Modig upprepade det som de kubanska statsmedierna tidigare hävdat att han sagt: han sov och blev väckt av en kraftig inbromsning innan han förlorade medvetandet av kraschen. Han förnekar också att det skulle ha funnits en bil som tvingat dem av vägen. Carromaro bekräftar detta. Efter presskonferensen blev det även känt att Aron Modig skulle släppas från sitt förvar, tillåtas ta sig till den svenska ambassaden och därifrån sedan ta avstamp mot hemresan till Sverige.
Olyckor inträffar förvisso, och alla märkligheter är inte politiska konspirationer. Men att Aron Modig hållits isolerad utan möjlighet att träffa svensk konsulär personal sedan i torsdags eller representanter för media överhuvudtaget, trots att han endast uppgetts vara ömsom vittne, ömsom sovande medpassagerare, väcker frågor kring den kubanske regimens hantering av ärendet. Varför har regimen varit tyst under flera dagar, när det handlat om en välkänd dissident, om de inte har haft något att dölja, för att sedan plötsligt öppna upp för en presskonferens?
Det har inte funnits en rimlig anledning för ett kvarhållande i och med att svensken inte misstänkts för ett brott. I en rättsstat frihetsberövar man inte vittnen till en bilolycka, såvida man inte anser att det finns ett skyddsbehov. Det är heller inte den motiveringen den kubanska regimen uppgett.
Troligtvis kommer ingen av dem att kunna tala helt fritt om händelsen förrän båda två är i säkerhet i sina egna länder. Att Carromaro kommer åtalas är troligt, och om han döms och fängslas kan det ta flera år. Om ens då.
Händelsen belyser ännu en gång den orimliga situation som råder på Kuba. Begränsad yttrandefrihet, hård statlig kontroll, väldigt lite frihet. Förhoppningsvis var Payás och Ceperos död en ren olyckshändelse. Alternativet är långt värre.
